Från sårad flicka till Viskvinna

I den fornnordiska traditionen firades Disablot i början av februari, som en högtid för att hedra diserna – de kvinnliga väktarna av liv, barns väl och släktens fortlevnad. Diserna beskyddade det sårbara och ofärdiga: det nyfödda barnet, det ofödda och den livskraft som ännu inte vuxit sig stark.

Vi kan se diserna som beskyddare av vårt inre barn – den sårade flickan som en gång behövde mer trygghet, kärlek och skydd än hon fick. Denna tid på året bjuder in till inre arbete, läkning och försoning, så att livet kan fortsätta i större helhet. Att samlas på Kvinnodagen den 8 mars i den här energin är djupt symboliskt. Det är en dag som bär både kvinnlig sårbarhet och styrka – och som blir en naturlig portal mellan vinterns inåtvända arbete och vårens pånyttfödelse.

För att fullt ut kunna kliva in i det nya behöver vi först ta hand om det…