Sitter i min säng och känner hur lusten att göra det där dagliga yogapasset rinner ur mig allt mer för varje minut. Klockan är halv tio, och även om jag kortar ner passet kommer det att ta minst 30 minuter. Första dagen på mensen, huvudet värker och magen är svullen som en ballong. 30 minuter känns som en livstid. Men jag vet att innan klockan 24 i kväll kommer jag att göra dessa 30 minuter.

Det är dagar som denna som jag har insett vikten av att göra ett åtagande, att fatta ett beslut att göra något från början till slut. För aldrig att jag viker från min dagliga yogarutin! Inte nu, när det bara är åtta dagar kvar på 40 dagar med samma pass!

Inom Kundaliniyogan har varje pass ett terapeutiskt syfte, och man säger att effekten kickar in som allra starkast efter 40 dagars utövande av samma pass. Och att genomföra minst en sådan 40 dagars-period ingår i utbildningen till Kundaliniyogalärare.

Jag tänkte att det skulle vara svårt och jobbigt att yoga minst 30 minuter exakt varje dag, och dessutom samma pass! Luststyrd som jag är tänkte jag att jag skulle ledsna på passet, och vissa dagar därför helt enkelt få svårt att motivera mig – förutom att jag andra dagar skulle ha enormt kort om tid. Jag tvivlade helt enkelt på min disciplin.

Min kloka yogavän Helene menade tvärtom, att det blev enklare att yoga varje dag med en 40 dagars-utmaning. Att själva beslutet gjorde att man blev mer disciplinerad och villig att göra det man hade lovat sig själv. Och 32 dagar in i perioden är jag benägen att hålla med henne.

Jag började med att skriva namnet på passet Surya Kriya, ett jättefint litet pass – ett av de första vi fick lära oss, överst på en sida, och sedan numrera 40 rader i mitt anteckningsblock. Och i takt med att raderna fylldes upp med datum, tid och en kort notering om dagens pass, så blev det allt mer omöjligt att hoppa över en dag. Jag har yogat mig igenom lätt feber, mensvärk och huvudvärk (som tur är inte samtidigt). Halv fem vissa morgnar och vid midnatt andra dagar. Jag har satt mig på mattan med glädje, trötthet, frustration och ibland irritation. Jag har yogat i Sverige och utomlands. Jag har stärkt mina nackmuskler, öppnat bröstkorgen och fått bättre hållning.

Och visst märker jag resultat av mitt mina dagliga pass. Jag är lugnare, ännu mer tålmodig och ännu mindre benägen att stressa upp mig. Och jag har lärt känna mig själv ännu lite bättre. Jag har funnit att jag är mer disciplinerad än jag trodde. Och jag har lärt mig att det är bättre, smidigare och smartare att kliva upp tidigare och göra yogapasset än att snooza och tvingas göra det på kvällen.

Tio över tio. Dags att köra nu …