Foto: Simon Matzinger, Unsplash.
Har du hört talas om ayurvedas ”livselixir” ojas? Substansen som också kallas ungdomens molekyl styr hälsa och åldrande, vitalitet och utstrålning. Har vi ojas så lever vi längre, håller oss friskare och är strålande harmoniska. Här får du veta hur du skapar ojas i din kropp.
I dag har jag skrivit om ojas i min bok om ayurveda som kommer ut i höst. Och så kände jag att jag ville dela detta fantastiska med er!
Ojas är slutprodukten av vår matsmältning, det som blir kvar efter att kroppens alla vävnader har blivit närda. Ojas går närmast att jämföra med honung, som ju är slutprodukten av den nektar som bina samlar in från blommor. Det är ungefär en handfull ojas som cirkulerar i kroppen – men mängden varierar beroende på hur vi äter och lever.
Ojas är en substans som vi gärna vill ha så mycket som möjligt av – den har nämligen superfina egenskaper. Ojas ger näring åt kroppen och stärker vårt immunförsvar, men påverkar inte enbart vår fysiologi. Ojas skapar entusiasm, potens, kunskap och intellektualitet. Livselixiret ger klarhet i sinnet och stimulerar vår förmåga att förstå. Ojas gör det lättare för oss att sova och vila. Psykologiskt ansvarar ojas för medkänsla, kärlek, fred och kreativitet. Vår aura, vår utstrålning, är en produkt av ojas. En person med mycket ojas är full av energi och kraft. Ojas påverkar också vår vitalitet och livslängd. Med mycket ojas i kroppen saktas åldrandeprocessen ner.
Det fina är att vi själva kan påverka hur mycket ojas som produceras. För att maximera mängden behöver förstås kosten vara anpassad till vår dominanta dosha (vata, pitta eller kapha). Allt som stärker agni och håller rent i våra kanaler för näring och information gynnar bildandet av ojas. Vissa livsmedel anses extra gynnsamma, bland annat ghi, honung i små mängder, basmatiris och söta frukter (men förstås inte i överdrivna mängder).
Mängden ojas påverkas liksom allt annat inom ayurveda av hela vår livsstil. Gott uppförande ökar mängden. Att vara en god samhällsmedborgare och att vara kärleksfull gentemot vår omgivning gynnar även det produktionen av detta livselixir. När vi skrattar, regelbundet befinner oss i naturen, och tillåter oss återhämtning stimulerar vi bildandet av ojas. Att regelbundet utöva yoga, med pranayama och meditation, gör även det att vi får mer av ayurvedas livselixir.
Det vi bör undvika för att inte minska mängden ojas är känslor som ilska, stress och spänningar. Oro, sorg, ångest och trötthet dränerar oss på ojas och immunitet, liksom hunger, utmattning och överdrivet motionerande.
I västvärlden hävdar vissa att ojas i själva verket är hormonet melatonin, som det skapas allt mindre av i takt med att vi åldras. Andra hävdar att ojas till största del består av peptider, små proteinliknande molekyler. Alldeles oavsett vad ayurvedas ojas motsvarar i den västerländska vetenskapen är det både så vackert och också logiskt att ju mindre vi stressar och oroar oss, ju mer kärleksfullt vi agerar gentemot oss själva och vår omgivning, och ju mer vi ägnar oss åt yoga och äter passande mat för vår konstitution – desto friskare blir vi och desto längre lever vi.
Mängder av ojas, hälsa och kärlek önskar jag dig!
Tia
Gott uppförande på det stora hela och att vara en god samhällsmedborgare, ja det får jag hoppas att jag själv och de flesta är, även utan att ha anammat den ayurvediska läran, tänker jag. 🙂 Ett fint inlägg och det mesta håller jag med om. Men… 😉
… det här med att vara kärleksfull mot sin omgivning däremot… jag är kärleksfull mot dem som jag älskar, min familj, mina allra närmaste. Men är jag kärleksfull mot grannarna eller mot någon på gatan/jobbet/affären..? Nej. I min värld vore det konstigt. Jag kan visa respekt och vara trevlig mot dem däremot, vara omtänksam, vårda om det behövs, stötta, bry mig, men inte in absurdum. Det tror jag är kontraproduktivt i många fall.
Jag har erfarenhet av att stötta, bry mig ”för mycket” – då har jag blivit tagen för given och i det långa loppet så har det inte gett mig ett dugg faktiskt. Hade jag en massa ojas i kroppen just då, så försvann det i sånna fall illa kvickt när jag insett att jag fått nada tillbaka, med bara en känsla av att ha blivit utnyttjad kvar.
Nu när jag blivit lite äldre och klokare så önskar jag att jag hade tänkt lite mer på mig själv! Faktiskt. Ställt lite motkrav. Det kan bli som en drog, ett beroende, att man för stunden får/behöver den där känslan, eller en kick av, att man är god, duktig, snäll. Man mår bra av det. Visst är det så. Men är det äkta? Jag hoppas att den som är snäll mot mig är det på ett genuint sätt, för att denne bryr sig om mig, inte för att personen vill känna sig god på ett egoistiskt sätt, på min bekostnad, om du förstår hur jag menar. Risken finns att man får en något ansvarslös livsstil/förhållningssätt till omgivningen. Dessutom finns det dem som inte förtjänar vår kärlek. Anser jag. (Då har jag dragit det så långt det går.)
För mig innebär kärlek mer än att vara trevlig mot någon. Om jag tex föreläser inför en massa människor och får uppskattning, många fina ord, stöttning osv, så kallar jag inte det jag får för kärlek, utan just för vad jag får; uppskattning mm. Men kärlek är ju fint och det skiljer sig förstås åt oss människor emellan, hur vi väljer att använda oss av det.
Det här är mina egna erfarenheter och tankar. Kanske en annan sida av det du beskriver i ditt fina inlägg. Alla delar ju inte mina tankar så klart, det är jag medveten om. Jag vet att många i dag skulle kalla mig cynisk. Men det är okej. 😉
Varma hälsningar från Mallan (lååångt, sorry)
Hej Mallan, tack för dina tankar kring kärlek. <3 För mig är kärlek just att visa omtanke gentemot andra, stötta och peppa när det behövs, att vara vänlig och att SE andra. Det kan vara kärlek att le mot busschauffören.
Kärlek är inte att ge utan att sätta gränser, eller att låta sig utnyttjas eller dräneras på energi, eller att ge och ge och ge för att få uppskattning och bli accepterad. Tänker jag. <3
Kärlek är egentligen inte ett görande utan ett varande, ett tillstånd som vi kan stiga in i (bland annat genom meditation, och agera utifrån, på ett kärleksfullt, men inte självutplånande sätt.
Varm kram på dig, fina Mallan