I dagens podavsnitt intervjuar jag yoga- och pranayamaläraren Sudhir Tiwari, som växte upp på anrika Kaivalyadhama Yoga Institute & Research Center i Indien.
Sudhir lärde sig yoga och ayurveda det traditionella sättet, från sin far och lärjungen till institutets grundare. Nu åker han sedan flera år runt i världen för att sprida yoga, asana, pranayama (andningsteknik), meditation och chanting. Sedan fler år kommer han årligen till yogastudion Atmajyoti i Stockholm.
Det är också Sudhir som håller i den treåriga lärarutbildningen i pranayama som Kaivalyadhama Yoga Institute & Research Center ger.
I augusti var jag på årets pranayamafördjupning med Sudhir Tiwari på Atmajyoti i Stockholm. Det var fem oerhört givande dagar, där Sudhir blandade undervisning ur Yoga sutras med meditation, mantra, yoga och pranayama. På kursens sista dag fick jag möjlighet att intervjua honom i Atmajyotis lilla sal.
I intervjun, som är på engelska, berättar Sudhir om hur det var att växa upp på ett yogainstitut, hur den kom sig att pranayama blev hans fokusområden och varför han tycker att pranayama är den viktigaste delen av yoga.
Vi pratar om yoga, de tre doshorna vata, pitta och kapha och de bästa andningsövningarna för doshorna. Vi pratar om lycka och om hur vi kan leva ett lyckligt liv.
Sudhir svarar också på flera av de frågor från lyssnare som jag efterlyste via Instagram och FB innan jag spelade in intervjun.
Ljudet är dessvärre inte det bästa i det här avsnittet heller, vilket gör att jag nu tar en liten paus med min podd för att fundera över hur jag kan lösa frågan med ljudet framledes. Det är uppenbarligen något vi gör som inte riktigt funkar och vi behöver lösa det innan vi fortsätter.
Den superfina vinjettmusiken kommer från www.purple-planet.com.
Den fina bilden kommer från sista utbildningsdagen med Sudhir på Atmajyoti i augusti.
Jag önskar dig en härlig lyssning!
Tia <3
Relaterad lyssning:
Hej. Jag har en fråga (OT, har inget med podden att göra):
Hur ser du och ayurveda på att fler och fler örters egenskaper plockas ut (utvinns som det ofta heter) och görs om till något som, enligt mig, inte riktigt är ursprungsörten längre och att forskare utvinner en örts aktiva ämne och säljer det som ”ännu, ännu bättre” än original-örten?
Det står ex på kosttillskottsproklamerar-sajten Kurera väldigt ofta att ”våra kroppar har svårt att ta upp koncentrerade doser” av det aktiva ämnet i (ex) gurkmeja, ashwagandha och boswellia (vet inte om det sistnämnda är en ayurvedisk ört).
Man ”utvinner” naturliga eteriska oljor ur örterna eller annat som ska göra att ”det aktiva ämnet” tas upp ”naturligt” i kroppen. Vad är det som är naturligt med att man gjort om örtens egenskaper? Dessa säljs sedan i form av bokstavs-förkortningar/siffror, vilket får åtminstone mig att tänka på onaturliga ämnen.
Citat: ”Idag utvinns ett högkoncentrerat extrakt av boswellia, BosPure, som innehåller fem gånger mer… antiinflammatoriska effekten, boswelliasyran AKBA.”
Sedan: ”Ett nytt väldokumenterat extrakt av gurkmeja, BCM95, innehåller 30 gånger mer aktiva ämnen jämfört med vanlig gurkmeja.”
Och: ”KSM-66 är ett fullspektrumextrakt av ekologisk ashwagandha-rot.”
Följdfråga: Hur kan en örts ämne utvinnas och sedan säljas som ”fullspektrum” och ”högkoncentrerat”? Är det äkta? Hur ser du och ayurveda på det här? Är det ett säljtrick (för ingen kan väl ta patent på en ört, men det kan man väl göra med de här nya varianterna och tjäna pengar på dem)?
Jag ställer mig väldigt frågande till detta.
Mia
Hej Mia!
Personligen tror jag att det bästa är att äta örterna i så naturligt tillstånd som möjligt, där alla örtens ämnen är med. Jag tror inte att det är bra att försöka utvinna de verksamma ämnena och enbart äta/dricka dessa. Örterna har en egen intelligens som sitter i växtens totala sammansättning, och som vi tillgodogör oss när vi tar den. Denna intelligens försvinner när ämnen separeras/extraheras/utvinns från resten av växten.
Dessutom GÅR det ju inte alltid att utvinna de verksamma ämnena, till exempel har det gjorts försök att utvinna kurkumin ur gurkmeja, men det går inte så bra, vad jag förstår.
Jag har pratat lite med andra ayurvedapersoner om detta, då gällde det ashwagandaextraktet KSM-66. Jag fick en fråga från en kund vilket som var bäst, vanlig ashwaganda eller KSM-66. Man kan ju tro att KSM-66 är bättre, eftersom det är enbart den verksamma substansen extraherad. Men det var visst inte så självklart. För det första går man ju miste om den inneboende intelligensen i örten, som jag beskriver ovan. Men sedan är långvarigt bruk av dessa extraherade ämnen inte heller forskade på. Vi vet alltså inte hur det påverkar oss i längden att äta dessa höga koncentrerade doser.
Jag håller mig till de naturliga örterna och rekommenderar också sådana. dessa örter är fullkomliga som de är.
KRAM
Tia
Hej!
Bra att detta uppmärksammas! Själv fått lära mig inom ex vis aromaterapin att man, precis som Du beskriver ovan, rubbar växtens fulla potential genom manipulering av olika slag. Det är ju växtens helhet som samverkar och kunskapen om exakt vilka ämnen en växt har och hur de integreras är ju så komplicerad att vi inte ens har hela bilden klar för oss.
Exakt så, Marta! <3
KRAM
Tia