En av mina största välsignelser här i livet är min energi. Jag har nästan hur mycket ork som helst. Det har varit en blessing under åren som ensam ensamstående mamma till två barn.
Och nu när barnen är större och näsan mestadels ovanför vardagens vattenyta riktigt bubblar jag över av energi och kraft. Jag drar igång (och avslutar) det ena roliga projektet efter det andra, både på jobbet och utanför. Det är nya tidningsprojekt, böcker, yogaresor, samarbeten, kurser och utbildningar… Allt är roligt, allt ger energi. Jag springer fortfort för att hinna göra så mycket spännande saker som möjligt.
Men energin kan också slå över till en förtärande otålighet. När det inte händer tillräckligt mycket, tillräckligt roliga saker tillräckligt snabbt. När det känns som att livet liksom saktar ner. Som att motorn hostar till och lägger av, mitt på en öde landsväg där Universum aldrig mer kommer att hitta mig … Och plötsligt orkar jag ingenting. Livet är knappt värt att kliva ur sängen för.
Det låter lite maniskt, men jag skulle nog inte ge utslag på någon utredningsradar inom psykiatrin. För även om jag känner för att ligga kvar i sängen så masar jag mig upp och hjälper Lilla S till skolan och åker sedan själv till jobbet. Och även under mina mest energiska perioder så sover jag gott och sköter maten, mina barn och mig själv.
Däremot har det varit en riktig välsignelse att hitta yogan. För varken under mina mest energiska perioder, eller mina mest otåliga, befinner jag mig här och nu. Mina tankar fladdrar där i framtiden, när projekten är klara, när alla roliga saker ska hända. Här och nu … är bara en transportsträcka till sedan.
Men yogan kräver att jag är här och nu. Att jag landar i det som är här och nu. Att jag känner och är i min kropp och mitt hjärta. Att jag känner och är i mitt andetag. Det går inte att komma undan nuet när du yogar.
Det behövs inte mycket, 30 minuter kan lugna sinnet, skänka en frid som är som en dröm. Och där, i den stunden, finns lyckan.
Och sedan kan jag driva mina projekt med större balans, medvetenhet och närvaro. Och njuta av dem, här och nu. Lyssna på fågelkvittret. Se bebisen på tunnelbanan.
Jag tänker att det är fler än jag som springer för fort, kanske är det vanligast på jobbet.
Jag tänker att alla kan hitta mer balans med hjälp av yoga.
Nu, dags att sova. Kärlek till er natt!
