Ibland får du inte som du vill i livet – ibland händer sådant du inte ens kunnat drömma om. Som med mitt och Baibas hus i den lilla bergsbyn Arconsat i franska Centralmassivet. Jag hade ingen aning om att jag ville ha ett hus, framför allt inte där. Men med nyckeln i handen kan jag inte känna annat än stor lycka.
I år är det fjärde året jag håller i yogan på Yoga & vandra-kursen som jag erbjuder i Arconsat tillsammans med vandringsledaren Maria Lejonhielm. Hon har haft hus där i 18 år, och det är i hennes hus som vi hittills har bott.
Redan första året jag var där var det fantastiska, stora huset mitt emot Marias, precis vid torget, närmaste granne med kyrkan och fontänen, till salu. Maria önskade att någon eller några skulle köpa huset och se till att det blev någon bra verksamhet där. Då kändes det ingenting i mig.
Andra året hade priset på huset gått ner en hel del, och Maria fortsatte att prata om det. Om hur man skulle kunna ha utställningslokal där nere, och café, och uthyrningsrum. Jag tittade på huset och noterade att det antagligen skulle gå att göra yogasal allra överst på vinden, och plötsligt vaknade något i mig … Maria ringde mäklaren och vi tittade i huset. Men nej, det kändes som ett omöjligt projekt. Jag har aldrig haft hus och med tummen mitt i handen kändes det omöjligt att köpa det.
Tredje året, alltså förra sommaren, var huset fortfarande till salu. Priset hade halverats från andra året, och plötsligt handlade det inte om en så stor investering. Min vän Baiba var med på yogaresan, och jag minns det som att jag satte armbågen i hennes sida en morgon när vi åt frukost runt fontänen, nickade mot huset och frågade ”Ska vi köpa huset, Baiba?”. Hon minns det exakt tvärtom, att hon frågade mig. Men det är inte så noga. Det viktiga var att plötsligt kändes det självklart. Det kändes självklart att köpa det där urgamla, superslitna och nedgångna huset tillsammans med just henne. Inget annat och ingen annan.
Baiba tog någon månad senare med sig en av alla sina fantastiska, byggkunniga kompisar ner för att inspektera huset, för att se om det verkligen var värt att lägga tid och kärlek på. En kritisk fråga för mig var vinden, som jag fortfarande såg framför mig som yogasal. Var taket tillräckligt högt, skulle det gå att stå med armarna sträckta rakt upp? Hur många yogamattor skulle få plats? Och jodå, det gick att stå med armarna rakt upp. Och det går in fler än tio mattor. Vilken lycka!
Sedan gick allt ganska snabbt. Vi lade ett bud på huset med inkråm (fuktskador och gamla möbler), och fick ett ok på det. Vi betalade handpenning i september förra året och i år firade vi påsk genom att åka ner, hämta nycklarna och planera för renoveringen, som drar igång i maj/juni.
Plötsligt äger vi ett hus i Frankrike, Baiba och jag. Ett supergammalt hus, flera hundra år gammalt. Mitt i vårat hus gick bygränsen på medeltiden, och mitt i huset finns ett torn från den tiden. Ett torn från 1200-talet. Det går knappt att begripa! I detta torn ligger andra våningens toalett och snart dusch. Och under huset finns det en gammal, gammal vattenkälla, kanske även den från medeltiden, med vatten som kommer rakt ifrån bergen. I Arconsat kommer det godaste vattnet just nu från fontänen mitt på torget, och jag tänker mig att vårat ”husets vatten” är magiskt gott och hälsosamt!
Jag kan som sagt inte säga att det är en gammal dröm som går i uppfyllelse, däremot drömmer jag desto mer nu. Jag drömmer om ett vackert café på nedervåningen, med franska och svenska konst- och konsthantverksutställningar (Maria har redan börjat planera).
Jag drömmer om min familjs rum till höger på andra våningen, om den braskamin som jag äntligen ska få njuta av när jag vill, och ett skrivbord vid fönstret, där jag med utsikt över bergen ska skriva mina böcker.
Jag drömmer om tredje våningens fyra vackra rum, som ska andas fransk charm, där gäster kommer att bo för att kunna njuta av Arconsats ljuvliga lugn och makalöst vackra omgivningar.
Men nästan allra mest drömmer jag om yogasalen på fjärde våningen. Där är det just nu fullt av bråte. Men oj, så vackert det kommer att bli, med trägolv, takbjälkar och två små fönster. Helt perfekt rum för alla som söker sinnesro och återhämtning via yoga, meditation och andning. Det kommer att bli helt magiskt att ha yoga i detta rum, i detta hus!
Renoveringen kommer att ta sin tid, men vi har ingen brådska, Baiba och jag. Yogasalen hinner vi till exempel inte alls i år. Antagligen inte heller våra egna rum, på andra våningen. Men det ska bli nytt golv i halva caféet (som nu är helt ruttet), nya fönster, en ny trappa, ett badrum och en toalett, och en del fix i uthyrningsrummen på tredje våningen. Och det ska bli så spännande att följa.
Här är några bilder från vårat hus. Läs mer om Yoga & vandra-resan här.